Seg uppladdning… men jag tänker minsann inte ge upp!

Publicerad: 2014-02-27

Förra veckan var jag i fjällen och åkte skidor. Det är en helt underbar upplevelse. Har alltid älskat att åka skidor. Men det var ett par år som gjorde att det var lite lätt besvärligt, eller inte lite förresten ganska super mega jobbigt...

Först ska man ju klä på sig en massa kläder, är man dessutom stor innan så blir man ju gigantisk när alla skidkläder är på. Att knäppa pjäxorna är ett helt företag när magarna hänger i vägen. Man blir helt blå i ansiktet och kan knappt andas under knäppandet. Efter min viktnedgång har skidlivet blivit väldigt lätt. Lätt att klä sig, lätt att knäppa pjäxorna, lätt att ta sig fram även på plan mark. Ja, helt enkelt så är livet utan en massa extra kilon så mycket lättare.

Har tyvärr blivit ifattsprungen av några elaka extra kilon (5) som jag kämpar med. Men jag jobbar hårt på att de ska försvinna. Efter en vecka i fjällen är man igång… Eller?!  Har ju tränat varje dag i en veckas tid. Skidåkning suger rätt bra i benen. Ja, jag får se det här som en kickstart på träningen inför kommande lopp.
Två månader kvar till start av Womens Health Maraton (WHM). Sprang i går, det kändes rätt tungt faktiskt. Känns långt bort att springa 2,1 mil om två månader.
Det positiva med det hela är att jag VET att jag kan, jag VET att det går. Har ju gjort det förut, måste bara knäcka milen snart. När jag väl gjort det så känns det mycket bättre och det rullar på. Det är den mentala uppladdningen som måste bearbetas nu.
Jag skrev ju i mitt förra blogginlägg (5/2-14) att jag måste lura kroppen. Den är fortfarande lite seg att ta itu med. I går gjorde jag så att jag gick först en långpromenad, avslutade promenaden med att springa sista biten. Hem och åt frukost, sen gick jag till gymmet och körde intervaller på löpbandet. Kroppen var då med i matchen, den var ju uppvärmd och glad. Avslutade träningen med 30 min styrketräning. Jag är mycket nöjd med gårdagens träning.

Idag känner jag mig mer peppad än någonsin att fortsätta framåt mot det första målet, WHM, 26/4. Bara en knapp månad efter det loppet, smäller startskottet för Göteborgsvarvet, 17/5.  Då står jag på startlinjen minsann. Tre veckor senare är det dags för Tjejvättern, då sitter jag på min cykelsadel och trampar iväg när startskottet går. Tjejvättern kör jag tillsammans med Anna Insulander från Slanka Kostrådgivning. Hoppas det är fler som hänger på det loppet. Det är riktigt kul att köra lopp tillsammans, att peppa och bli peppad. Älskar även medaljer, vattenflaskor, goodiebags och allt annat som hör till...
Ha det så bra, vi hörs snart igen!

Kram Eva

Slanka kostrådgivning